Från början var det tänkt att jag och min sambo skulle gifta oss i juni nästa år. För några veckor sedan slog det mig att varför vänta så länge egentligen, skulle vi inte lika gärna kunna gifta oss nu i höst? Det är mer troligt att vi skulle ha kommit igång med hela ivf-köret om ett år och då kanske det inte skulle passa så bra att gifta sig. OM det nu går vägen så att ivf (eller snarare icsi för vår del) ens blir en möjlighet. Sambon verkade inte nappa helt på min idé. Och nu förstår jag varför...
Förra veckan kom vi in på ämnet igen. Det började med att jag frågade hur länge vi skall vänta innan vi bestämmer oss om det blir bröllop i höst eller inte. Sambon vill helst vänta tills vi har gjort biopsin. Jag frågade varför, om det är något som skulle kunna ändra beslutet vad gäller att gifta oss. Då svarade han: "du kanske inte vill vara med mig om jag inte kan få barn, jag vet inte om jag vill ha något barn som inte är mitt". Jag kände det som om någon slog undan mattan under fötterna. Allting slog mig med full kraft helt plötsligt. Det kanske inte blir något barn för vår del, om biopsin inte ger något resultatet kanske allt är över. Om han inte vill ha barn "som inte är hans" så måste jag aktivt göra ett val, välja bort möjligheten att få vara gravid och få biologiska barn. Jag kan bara inte göra ett sådant val! Det går inte! Om jag gjorde ett sådant val skulle det alltid hänga över oss som ett mörkt moln, jag skulle aldrig kunna glömma. Det skulle inte fungera mellan oss i längden. Samtidigt vill jag vara med honom! Jag är rädd att om jag gör det valet, och sedan är det för sent att ändra sig. Tänk om vi separerar i framtiden, och jag är för gammal för att börja om?
Jag gav honom något att fundera över och sa till honom att om han skulle träffa en annan tjej så är det A: ganska troligt att hon vill ha barn eller B: ganska troligt att hon redan har barn. Jag tror inte han skulle låta bli att ta hand om hennes barn, om han vill vara med henne. Men om han har chansen att få vara med från början, med VÅRT barn, som skulle bli mer hans än någonsin, den chansen vill han inte ta!
Ok, jag kanske tar några steg i förväg nu, men det är så vår verklighet kan bli. Om biopsin inte ger ett positivt resultat. Hur det blir då vågar jag inte ens tänka på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar