Sorgstadier och moment av lycka

Jag försöker verkligen ta vara på de stunder då jag känner mig glad och lycklig. Som idag till exempel. Känner hur det spritter i kroppen och jag kan faktiskt känna att jag har många bra saker i mitt liv. Sådana stunder gäller det att ta vara på, inse att livet faktiskt inte alltid är så dumt.

Vet att mörkare stunder kommer att komma, men just nu håller de sig borta. Jag kan till och med titta på små barn utan att känna ett hugg i magen. Läste någonstans att man går igenom olika stadier i en sorgprocess (som det ju är att få reda på att man som par inte kan få barn tillsammans). 

Förnekande (japp), ilska (åh ja), förhandlingar (typ vad gjorde vi för att förtjäna detta. Jo, där har vi också varit...), depression eller sorg (eehh ganska så mycket!) och slutligen acceptans (håller på och tar oss dit).

Kanske har jag gått igenom dessa stadier, för att nu hamna i något slags mellanläge där det ändå känns rätt ok emellanåt. Vi kommer säkerligen behöva gå igenom dessa stadier igen - när det väl blir dags för aktiva försök igen vid spermadonationen. Men det får bli en senare fråga. Nu är nu och sen är sen.