Idag började jag tänka på det här med barn igen, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är det ENDA som alla tjejer på jobbet någonsin pratar om. Det är extremt jobbigt, och jag får känslan att inte vara med i "den exklusiva klubben för alla som har barn". Jag vet inte vad de pratar om, jag kan inte relatera till hur det är att skola in på dagis. Det blir så påtagligt, och det gör så ont. När jag lyssnar på tjejerna så låter det som att barn är det enda som betyder något, eftersom det är det enda de pratar om. Då plötsligt kan jag undra om mitt liv inte är värt något bara för att jag inte har barn. Jag VET att det inte är så, men det verkar ju vara så viktigt att det överskuggar allt annat. För sambon blir det inte lika påtagligt varje dag eftersom de åtminstone inte pratar om barn hela tiden på hans jobb (mestadels killar). Åh vad jag hoppas att det är annorlunda på mitt nya jobb...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar