Snart semester. Just nu känns dock semestern långt borta. Fyra långa dagar med alldeles för mycket som måste göras på jobbet... Så är det när man jobbar med ekonomi och måste göra halvårsbokslut och rapportering.
Det är med blandade känslor som jag kommer åka till Skåne, till sambons föräldrar. Dels VET jag att barnfrågan kommer dyka upp - igen - och dels kommer de ha massa åsikter om bröllopet.
Dessutom har det dykt upp vissa problem på vägen, som det visst alltid tycks göra. All min energi går åt till det här just nu, vilket kanske kan vara bra om man ser till barnfrågan. Det är nästan lite komiskt att konflikten vad gäller bröllopet handlar om just barn...
Vi hade klart och tydligt skrivit i vår inbjudan att vi önskar ett barnfritt bröllop, med undantag för våra syskonbarn. Helt enkelt av den anledningen att vi vill fira vår stora dag med våra vuxna släktingar och vänner, och att de inte ska behöva springa fram och tillbaka för att passa sina barn. Tydligen visar det sig att min sambos mammas mans nya dotter (!!) räknar sig som syskon och de tänker visst ta med sin ettåring! WTF! Kunde de inte ha frågat oss i alla fall? Till saken hör att vi funderade på att inte ens bjuda dem, då vi knappt känner dem, men de tycker tydligen att de räknas som syskon. Det var just det här vi ville undvika, små barn som man inte kan säga till och som inte förstår att de måste vara tysta. Vi tyckte det var ok att ta med syskonbarnen då de är tillräckligt stora för att sitta och äta själva, och förstår när man säger till dem.
Sambons mammas nya man tycker naturligtvis att det är ok att de tar med ettåringen. Men hur kan DE bestämma det? Det är ju VÅRT bröllop! Som ni förstår har jag eldat upp mig rejält över det här. Kanske jag innerst inne också känner mig lite sur på dem, för att de fick barn något år efter att de träffades...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar