Ett steg på vägen - köplats för donation

Sambon fick ett samtal häromdagen från Huddinge om att de nu kommer att ställa oss i kö för donation. Det enda som fattades var mina journaler. Ringde och bad att de skulle skickas från läkaren som gjort undersökningen av mig. Sedan är allt klart för en köplats. Ca ett års väntetid. Det är länge!!

Jag vill gärna att vi gör några försök i Danmark under tiden, just för att ett års väntan känns outhärdligt! Nu blir det dock fullt fokus på bröllopet i början av september, så får vi ta den diskussionen senare i höst. Då har sambon förhoppningsvis hunnit smälta det hela lite till.

Får försöka leva livet som vanligt tills dess, men det är klart att det gör ont att ständigt bli påmind om babyboomen runtomkring. Får se om sambon kommer att berätta för sin släkt nu under sommaren. Vi ska åka till hans mamma en vecka och jag lovar att hon kommer fälla minst en barnrelaterad kommentar. Det går ju inte att försöka undvika att berätta hur länge som helst. Nu är det faktiskt läge att de får veta hur det ligger till, det kommer aldrig att bli några genetiska barn för oss. Jag hoppas att de kan hantera det, och låta bli att ställa alltför ingående frågor (som jag tyvärr vet att de kan göra).

I övrigt flyter livet på som vanligt. Ångest över jobbsökandet, som tyvärr står lite still nu under sommaren. Måste verkligen hitta ett nytt jobb till hösten, vill inte fortsätta som konsult efter att min nuvarande uppdrag tar slut. Bröllopsplaneringen flyter på bra, det är så roligt att ha något annat att sysselsätta sig med. Nu är det inte så jättelång tid kvar :-)